matildajohansson

Den Dagen

När det var som värst så föll tårarna mest hela tiden och allt jag ville var att ha det som vanligt igen. Antingen det, eller så ville jag stänga av precis allting och sluta känna. För att känna gjorde så otroligt ont då, och det kändes som att det aldrig någonsin skulle finnas något annat att känna än just sorg. Men för att komma längre fram, för att till slut komma till punkten då världen ger en en ärlig chans att gå vidare så måste man känna, hur ont det än gör. Det har jag blivit berättad för, att det kommer ta tid, de skulle ljuga om de sa att detta var något lätt att gå igenom. Och som jag har fått prata, lyssna,  uttrycka och gråta i famnar. Kanske läker tiden alla sår, men att veta det hjälper inte riktigt i stunden. Det är väl något man inser längre fram...antar jag. Vi alla längtar till den dagen.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas